rädd för att dö
Tänkte skriva ett litet djupare inlägg, om något som jag gått och tänkt på länge nu. Inte varje dag, inte varje vecka. Men det återkommer.
Jag är rädd för att dö, rädd för vad som händer efter jag tagit mitt sista andetag. Det kan tyckas underligt att jag, en tjej på 19 år går och är rädd för att dö, jag har många år kvar. Hela mitt liv, right? Inte för att man ska gå och tro att man blir överkörd i morgon, blir allvarligt sjuk om ett halvår eller vad som. Men ändå.
När jag tänker på det som jag fick höra i skolan då vi snacka om rymden - den tar aldrig slut. Det är något ofattbart tycker jag. Allt har väll ett slut? Morgondagen, livet, tallriken på bordet and so on. Men rymden fortsätter i all oändlighet.
Rymden och döden - skrämmer mig. Panik!
Samtidigt så tror jag inte att när man är nära döden, så är man inte rädd. Mamma gav inte upp, hon ville leva. Hon var dock inte rädd att dö innan hon närmade sig slutet ens. Men det är något som jag verkligen är.