alltihelavarlden.blogg.se

 

 

Jag ser att ni är en del som klickar er in på min blogg, varje dag faktiskt. Trots att jag inte skriver så flitigt. Men just nu fungerar bloggen lite som en avlastningsplats för mig. Som ni märkt så blir det ofta jobbiga inlägg. Det är absolut inte meningen att verka tråkig, att jag tycker synd om mig själv eller så. Inte alls. Snarare ah, tvärt om. 

 

Jag skriver ut alla mina känslor som jag kan ha svårt för att prata med andra om. Eller vet vem jag ska vända mig till. Det kan vara svårt att veta vem man vill prata med, eller så har jag kanske inte möjlighet att ringa till någon eller så vet vill jag bara inte vara ivägen.. Jag kan känna mig ivägen och så när jag inte mår bra. Då blir det lättare att skriva av det här. Sen kanske jag får någon kommentar på det då och då. Som hjälper mig frammåt. 

 

För mig är det ett sätt att skriva.. till alla. Om jag nu inte vet vem som har svar på det jag undrar över för tillfället. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag slänger ur mig det jobbiga. Jag tar det ifrån mig! 

 

Hur vore det om jag behöll allt inom mig? 

 

 

 

 

Så snälla.. tro inte att jag försöker förvärra för mig själv. Eller någon annan för den delen. Frivilligt att läsa.