alltihelavarlden.blogg.se

Plötsligen blev det svårt att inleda detta inlägg. Jag vet vad jag vill skriva med inte hur jag ska leda mig dit, men gör ett tappert försök. Vi alla har kassa, dåliga, jobbiga dagar, Sånna där dagar då man helst bara vill ligga kvar i sängen och gå under för en stund, vakna och känna sig pigg. Redo att ta hela världen med storm. 

 

Jag kan känn att jag mår skit vissa dagar. Jag har ännu inte lärt mig att hantera mig själv när det inträffar. Men så slog det mig idag. Vad har jag egentligen gått igenom de senaste två åren? Vad har hänt? Vad har jag gjort? Hur har jag mått? Hur har mina nära mått? Vad har jag kännt? 

 

Jag har nästan drunknat av känslor, tårar. Jag och mina nära har haft stunder som.. man ser på film. Det har helt enkellt varit för mycket. Jag vill inte gå in på allt så här offentligt. Men att det har varit en resa som är näst intill obeskrivlig är säkert. Jag har många gånger kännt mig ensam, frågande, nere, arg, förtvivlad. Och så mycket mer! Jag har skrattat, sett ljus. Försökt kämpa. Många har säkert inte sett den otroliga smärta och sårade Anna som döljer sig på insidan av mig. För jag har varit stark nog. Men visst har jag suttit på bussen många måndagar med tårar likt floder på kinderna som runnit hejdlöst utan stopp. Bara så. Men jag har sett ljus, bort med det mörka och fram med ljus. Inte kan man tycka synd om sig själv, låta sig luras av de svarta hålen. 

 

Går man in i en fight måste man se till att vinna. Även om det känns konstigt att skriva att jag kommer vinna med tanke på att mamma inte klarade cancern så tror jag ändå på att vinna. Mamma finns, bara inte i den form som jag, som du och de andra runt om. Men hon finns somewhere. 

 

Men inte fan är det konstigt att man har en dålig dag då och då! Inte ställer man sig upp efter att man nästan drunknat. Det klart att det sätter sina spår, man måste ta sig tillbaka. 

 

Jag minns så väl en dag då mamma fick åka in till sjukhuset, blev inlagd. Jag grät så jag har aldrig gråtit så mycket. Någonting hände. Jag fick panik, tårar flödade, mina händer greppade stolen som om jag föll från himmelen. En sammansättning av det jag gått igenom. 

 

Men jag är snart tillbaka!