saknad
Och jag lever, åter igen. Det har varit två hemska och stressiga veckor, inte bara praktiskt. Mest menatalt. Min fina mamma har åkt, tagit sina vingar och kommit upp bland alla stjärnor. Hon har det bättre nu. Men saknaden är oerhört stor.
Jag har tagit studenten, jag är så glad att mamma fick vara med. Det var hennes stora mål i livet det sista. 10 dagar efter flög hon. Men hon var med, och hon var så glad över det.
Det sista som jag och mamma pratade om var hästar. Hon ville träffa Rapid och ta hand om honom. Men jag sa att jag hade varit där under dagen innan vilket jag hade. Då blev hon lugn. Hon sa, ''jag har i alla fall varit där''. Hon satt till och med på honom en gång. Så lilla mamma nu är du med mig i stallet och på ridturerna alltid.
Livet det fortsätter, jag har till och med lite jobb, och klurar på egna planer till något mer utmanande.
Nu ska jag fortsätta steka i solen och fila planer innan det blir dags för lite fika och sadelputs. Kanske en fin tur på hästen också.
Mamma <3
Kärlek till er alla.