we got the power
Wuups.. klockan var nyss 00.30, vad hände? Nu har klockan passerat 01... Aja.. sitter i sängen, hemma. Varit iväg ikväll på ostprovning. Mycket trevligt och något jag gärna gör igen! Känner mig i alla fall lite uppe i varv i huvudet. Mycket tankar hit och dit av olika anledningar.
Känns som att det kommer bli svårt att somna trots att kroppen skriker av trötthet.Spänd, orolig, ångest. Hjärnan slutar aldrig arbeta. För mycket känslor på en gång. Mycket trassel som jag bara vill lösa så fort som möjligt. För det kan inte fortsätta såhär. Jag går sönder, jag slits i bitar innifrån. Jag vet inte vart jag har mig själv riktigt. Söker efter den där tryggheten. Vart är den? Hur blev det såhär? Jag vill hem.
Tittar ut över mitt halvstökiga rum, hur hamnade jag här? Jag borde inte vara här. Visst är det bra. Men jag hör ju inte hemma här. Konstig situation.
Fyller 20 i år. Känner mig vilsen, jag vill inte. Vill inte att tiden ska gå så fort. Jag är inte redo att fånga livet. I mitt inre är jag mer.. som 17. Vill ha familjen och tryggheten. Inte sväva runt såhär, känner mig inte redo att flytta och klara mig själv.
Men jag måste tro på mig själv, det gör jag. Jag vet att jag är starkare än så många andra. Tänker på dem som tagit sitt liv på grund av nätmobbning osv. Eller det går inte att jämföra på långa långa vägar. Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag att inte vem som helst hade klarat att ta sig igenom det jag gjort. Även om jag känner mig som en lerig jävla pöl just inatt, så vet jag att jag kommer stå upp i morgon och tänka at livet funkar och det finns så många ljusa saker att se fram emot också.